Känsla av skolavslutning

Fredags var min sista dag på praktiken, och jag hade enligt önskemål förberett en presentation av vad jag gjort, vad jag lärt mig och sådär. Presentationen var planerat till klockan 15, men när det 25 minuter innan släntrande in lite folk som skulle träffa chefen förstod jag att direkt att mitt skulle få vänta. Klockan var närmare 17 när vi väl började, och jag hade till och med hunnit hota med att gå hem.

Men det var väldigt roligt att hålla i presentationen. Efter att jag berättat vad jag lärt mig så bad jag mina kollegor att berätta vad DE lärt sig av mig, och då drog chefen igång en sådan där obehaglig laget-runt-fråga. Så alla tvingades trycka ur sig något, till och med chauffören och ekonomipraktikanten. Ett säkert kort för de som inte hade något konstruktivt att säga var att de "blivit bättre på att passa tider", med hänvisning till att jag hade tagit upp att jag lärt mig att vara tålmodig.

Sen blev det tårta! Min handledare påstod att hon hade bakat den, men det tror jag inte på för fem öre. Vem bakar en tårta och stoppar ner den i en köpt-på-konditori-låda? Men jag gick självklart med på det ändå, och berömde den goda tårtan. För god var den, inte alls så torr som andra tårtor jag ätit i det här landet. Jag fick också ett Masai-Shuka, ett klädesplagg som masaierna har på sig. Själv kommer jag använda den som filt.

Gruppfoto! Fyra personer saknas tyvärr,
för de var inte på kontoret i fredags.

Tar emot min present från chefen

Mumsig tårta med massor av vit choklad

Eftersom det var min tårta fick jag skära upp bitar till samtliga.

Fotografkollegan tyckte sedan att jag skulle ställa mig på
andra sidan av bordet för att vara med på bild där också.