Can we play please?

I fredags bokade vi en kryssning till Tallin. Vi åker dit över påskhelgen, tillsammans med en vän till Sebastian och dennes flickvän. Jonis och Jojjo, låter kanske mer personligt.

Jag var i Riga för några år sen, med min mor och bror. Ingen kryssning den gången, utan vi flög. Riga är supermysigt och jag väntar mig att Tallin är något liknande. Mina starkaste minnen från Riga är när vi vinkade till pappa i webbkameran på ett torg, och när mamma ville betala för oss på ett café: "Can we play please?" En härlig felsägning som gjorde att både vi och alla servitriser stod dubbelvikta av skratt.

Kanske inte en bild som symboliserar det typiska Riga - men fin är den!

Annars minns jag att vi köpte bärnsten på gatan, blev lurade på pengar av en taxichaufför och åt raviolibuffé och kall rödbetssoppa. Soppan var något av det äckligaste jag ätit i mitt liv. Men det var en intressant restaurang, för man betalade efter hur mycket maten vägde. Raviolin var på en annan restaurang, lite som McDonalds fast buffé och... ja, ravioli.

Ravioli

Rödbetssoppan ser ni till vänster i bilden

Pizzan minns jag också. Att min bror åt pizza varje dag, alltså.