Challenge everything

I matbutiken när personen framför en i kön inte lägger ut någon pinne som visar var hans varor slutar får jag alltid så dräpande kommentarer på tungan. Ibland biter jag ihop och lägger ut pinnen själv. Ibland lägger jag bara ut mina varor på bandet och får irriterande blickar av personer framför, som skyndar sig att lägga dit en pinne. Ibland märker inte personen att jag lagt mina varor där och kassapersonalen börjar blippa mina varor också, och personen får protestera. Det är självklart jag som får skulden, för tydligen var det jag som inte la ut en pinne som visade var mina varor börjar.

"Ursäkta, men borde det inte ligga i ditt intresse att slippa betala mina varor? Jag har nämligen ingenting emot om du gör det!" är något som jag då vill säga men aldrig gör. Jag har varit nära många gånger att fråga, innan jag lägger ut mina varor, om personen vill betala för mig också eftersom ingen pinne ligger där. Men det har jag självklart heller aldrig sagt.

En gång på Pekås i Hällefors började kassörskan blippa mina varor och gubben framför mig sa inte ett ord. Han stod bara och stirrade på varorna, förtod att de inte var hans men han var tyst. Vad var det för mes? Det var jag som fick säga till och kassörskan ursäktar sig med att det inte låg någon pinne där. Nej, och vems fel är det då?

Vad löjlig jag är, tycker ni nu. Det är väl bara att lägga ut pinnjäveln. Ja, det tycker jag också egentligen. Det är Sebastians fel, det är han som trissat upp min irritation över dessa personer. Innan jag träffade honom hade jag aldrig ens reflekterat över det. Och nu kan jag inte låta bli.

En vacker dag kommer jag säga något av det där, sanna mina ord. Jag lovar att berätta efteråt vilken reaktion jag fick. Jag kanske kan skämta bort det, förvandla det till en vänlig kommentar "Haha, ja du får ju betala mina varor om du vill!"

CHALLENGE ACCEPTED!