Till London utan pass

Inatt skulle jag flyga till London med min danska vän Sandie. Tjohoo! Fast jag hade inte hunnit packa och hade således inget pass med mig, så jag vet inte hur det gick? Minns att jag kände mig ganska wild and crazy som skulle dra till London utan packning. Fast att vi med en timme kvar till planet skulle lyfta bestämde att det nog var dags att ta en taxi från centrala Dublin ut till flygplatsen - det låter lite väl våghalsigt.

Men jag är i alla fall stolt över att jag lyckades få ut en plastpåse ur maskinen när min kompis Therese hade misslyckats två gånger. "Det är något knasigt med maskinen."

Drömmar kan vara så underliga. Visste ni att det när man vaknar tror är en enda konstig och osammanhängande dröm egentligen är en ihopsättning av massor av olika drömmar? Det är därför man förflyttar sig så snabbt i drömmar, plötsligt är på en helt annan plats än vad man var nyss. Det blev en ny dröm, men efteråt i vårt vakna tillstånd minns vi allt som en enda lång dröm.

Jag hade inte skrivit ut mitt boardingkort, hur galet är inte det? Jag är en sådan som brukar skriva ut TVÅ ifallattnågotskullehändameddetförstamanvetaldrig.

Kom jag iväg till London, tro?