En sån som numrerar

Jag är en sån som numrerar sidorna i min anteckningsbok och dessutom skriver en innehållsförteckning. Kläckte idén i måndags, och är lite bitter över att jag inte kom på det redan för fyra år sedan. Tänk så strukturerade anteckningar jag hade kunnat ha från högskolan då! Ännu en anledning till att börja plugga igen.

Fun fact: Har skrivit 25 sidor under dessa tre dagar i Härnösand. Två dagar kvar. Min anteckningsbok är dock av den där avlånga varianten som är en smula mindre än A5.

Fun fact 2: Min anteckningsbok har ett omslag av siden. Fint skare' va'.

Etage i Arboga

Som några av er redan vet är planlösningar något av en fetisch hos mig. Jag tittar inte längre lika frenetiskt på Planlösningen of my dreams som finns på norr i Örebro, utan nu har jag istället hittat en ny planlösning som jag avgudar. Kolla in den här vetja - en etagelägenhet på jättemånga (169) kvadrat! Den ligger centralt i Arboga, och hyran ligger inte på en förmögenhet. Med det inte sagt att vi planerar att stanna kvar i Arboga, utan jag är en sådan som tittar på planlösningar lite överallt. Och 169 kvadrat är 106 kvadrat större än vår nuvarande lägenhet. Vi vet inte ens vad vi skulle göra med alla kvadrat?

Killi killi

Jag kan kittla mig själv. Jepp, det är faktiskt möjligt. Under min högra arm har jag svårt för att raka och roll ona.

En sån som inte ser på film

Idag har jag sett två dåliga filmer. Det är fler filmer än vad jag överhuvudtaget brukar se på två veckor. Vissa ser på film för att fördröja tiden, för att de inte har något bättre för sig. Film är inget tidsfördriv för mig och det händer extremt sällan att jag startar en film för att jag är uttråkad. Jag ser oftast bara på film när jag faktiskt är sugen på att göra det. Om jag har tråkigt finns det andra saker jag kan göra. Jag sitter nog hellre i soffan och gör ingenting. Kanske låter knäppt, men sån är jag. Brukar inte starta teven heller, för jag är ingen tv-tittare.

Hur stora filmtittare är ni?

Jag ser hellre på TV-serier.

Sån är jag

Och ja, jag sitter på min praktikplats och bloggar om toalettlock. Vad skulle jag annars blogga om?

Att fälla eller att inte fälla

Att komma in på toaletten och finna ett toalettlocket är nerfällt är svinstörande. Då måste ju jag göra en ansträngning och lyfta på locket innan jag kan utträtta mina behov. Det fattar ju vem som helst att det är jobbigt.

Men - det finns alltid ett men - jag har tyvärr ingen rätt att tycka så här. Det kallas dubbelmoral, för vem tror ni det är som alltid slänger ner locket efter sig?

Och ni då? Är ni såna som fäller ner locket efter er? Det är en hemskt rolig fråga att diskutera, tycker ni inte?

Undrar varför det hänger tröjor över alla stolsryggar här hemma?

Jag är en sån som ogillar galgar. Det är bökigt att hänga saker på galgar - mycket enklare att lägga plagget på ett hyllplan. Kläder ramlar av galgar. Du måste knäppa en knapp högt upp i jackor och tröjor och skjortor, för annars ramlar det av innan du ens hängt in det i garderoben. Det är tidskrävande med galgar. Jag är en sån som suckar inombords när jag är på besök hos någon där jag måste hänga min jacka på en galge. Jag står hellre i fem minuter och försöker få min jacka att hänga kvar på en överfull krok än hänger den på en galge. Och det måste ju vara mer tidsödslande. Men bökigt går före tidsödslande. Gör hellre något som tar längre tid om det andra alternativet är jobbigt.

Man skulle också kunna säga att jag är lat, men jag föredrar att bli kallad kvinnan som hatar galgar. Det låter bättre.

<i>Här kan ni visualisera en bild på en galge. Jag ödslar inte tid på att fixa en bild på något jag inte tycker om? Ifall Bloggerappen inte gillade min html-tagg kan ni kan också visualisera att den här texten är kursiv.</i>

Det blir pajas att använda pajas hela tiden, din pajas

Jag har ett ord på hjärnan. Jag brukar få ord på hjärnan och sen använder jag dem tills jag vill spy och slänga ut dem ur ordboken. Vanligtvis har jag snott det här ordet från någon, och den här gången är denna någon min far. Men det roliga är att jag inte ens minns när jag senast hörde honom använda ordet. Han gjorde det när jag var yngre och fortfarande bodde hemma. Jag har alltså helt plötsligt börjat använda ett ord som jag för 10 år sedan hörde ganska ofta. Som taget ur luften.

Mitt aktuella ord är pajas. Allt är pajas. Det finns ingenting i den här världen som inte kan vara pajas. Varannan mening jag säger innehåller ordet pajas. Visst låter det fantastiskt roligt att umgås med mig?

Bildkälla

Organiseringsfreak

Jag är sån som sorterar posten när jag är husvakt. Den ligger nu i tre fina högar:

• Reklam
• Brev
• Magasin och tidningar

Klarade inte av att bara lämna allt i en enda stor, rörig hög. Hur skulle det se ut?! Just det. Rörigt.

Livsviktiga ärenden som inte kan uträttas i rent tillstånd

Jag är en sån som alltid förhalar mitt duschande. Det tar mig ofta väldigt lång tid att komma in. Jag klär av mig långsamt, måste borsta håret, måste göra ditten och datten, måste berätta något roligt för sambon, jag ska bara... Som ett barn som inte vill gå och lägga sig. Jag har under större delen av mitt liv ogillat att duscha; tyckt att det varit det jobbigaste som finns att göra. Det har jag kommit över nu, men ändå drar jag mig för att gå in och duscha. Det är fortfarande lite jobbigt, om än inte lika jobbigt som förr. Faktiskt så tycker jag att det är riktigt skönt att bli ren och så där. Så vad är problemet?

Just nu skriver jag det här inlägget istället för att gå in i duschen. Undrar vad jag ska hitta på härnäst? Borde finnas 1000 saker jag kan blogga om, om inte annat.

Han är lurig, den där solen

Jag är en sån som blir lurad av solen varje höst. Känner ni igen er? Du går upp på morgonen och tittar ut genom fönstret. - Jädrans vad fint solen lyser, tänker du. Strumpbyxor och kofta funkar nog bra. Sen går du ut, helst lite försenad, och så fort du klivit utanför dörren börjar du frysa. Och svära. Glöm inte svärandet, det skapar effekt. Förbanna dig själv ordentligt - hur kunde du gå på den lätta?

Gör sedan om samma sak imorgon. Självklart.

(Färg)omväxling förnöjer

Jag är en sådan som färgar håret hela tiden. Mitt stackars hår har varit blont, orange, svart, ljusbrunt, mörkbrunt, kastanj, lila, blått, tvåfärgat... Min ursprungliga hårfärg är blond och någon gång i framtiden ska jag låta den växa fram igen. Den är lite mörkare i tonen nu för tiden, avslöjar min utväxt. Har haft håret färgat i 13 år nu. Jag tycker att jag passat i alla färger, förutom möjligtvis orange, men tjejen jag klippte mig hos i vintras förbjud mig att någonsin färga håret riktigt mörkt igen? Kan ha något att göra med min bleka hy...

För det mesta har jag köpt färgen på håravdelningen. Men en gång testade jag och min vän Fanny färg från bakavdelning. Karamellfärg alltså. Gick finemang det också! 

Ett kort inlägg om köttfärs

Jag är en sån som blir överlycklig när det är extrapris på köttfärs. Efter 8 månader i kossornas land Irland är det kanske inte så svårt att förstå. Där kostade nötfärsen(!) alltid drygt 30 kronor kilot.

Jag är också en sån som skriver om köttfärs i min blogg. Kul va? Jag ser framför mig hur ni skyndar er att dela det här roliga inlägget med alla era vänner på Facebook.

En sådan där som inte tål komman

Jag tycker att det är superkul att hjälpa andra med sina texter. Att ge konstruktiv kritik är en av mina bästa egenskaper, måste jag ödmjukt få erkänna. Alla ändringsförslag kommer med en motivering. Eller okej, inte alla. Det finns en återkommande kommentar som jag sällan motiverar. Den kommentaren lyder: Ta. Bort. Det. Där. Förbannade. Kommatecknet. Om ni bläddrar tillbaka bland mina blogginlägg kommer ni lägga märke till hur sparsam jag är med kommatecken. Jag är nämligen lite allergisk mot dem.

Japp, det var vad jag hade att berätta om mig själv idag. Ni då? Finns det några bokstäver eller tecken som ni inte tål?

Stökigt eller städat?

Jag är en sådan som blir stressad när det är stökigt hemma. Det är svårt för mig att slappna av då, och jag trivs inte alls med tillvaron. Damm har jag inte så stora problem med, utan det är när det ligger grejer, disk och kläder överallt. Önskar dock att dammet störde mig också, för det skulle definitivt göra mitt hem renare... En sambo som inte gillar att slänga kläder på golvet skulle också underlätta, måste jag erkänna.

Det är flyttkaos i vår nya lägenhet och som ni förstår är det ganska jobbigt för mig. Jag känner ett konstant behov av att packa upp grejer och vill helst gå ut med skräp så fort jag fått ut ett litet dricksglas ur sitt skyddande tidningspapper. Men då hade det blivit väldigt mycket spring. Längtar tills alla kartonger är borta och alla grejer är på sina platser. Är dock rädd för att det kommer dröja flera veckor, för vi har så himla mycket saker.

Vad är ni för ena? Pedantiska eller stökiga?