Kamrater, killar och katter

När jag gick i årskurs 6 till 8 så var vi ett gäng på nio tjejer som brukade hänga med varandra. Vi hade även en period en egen tidning, som vi skapade enbart för oss själva. Lustigt egentligen, med en tidning som bara skaparna av tidningen får läsa. En gång råkade en av oss glömma den framme i skolan och då blev det PANIK i vår grupp. Ni anar inte vilka hemligheter vi skrev i den. Vi hade bland annat ett klotterplank där vi skrev om killar vi gillade och så där. Eller ja, de andra gjorde det. Jag minns att jag i ett nummer bidrog med ett klotter som löd "Killar och smink - vem bryr sig?"

Det värsta var följetången som fanns med i varje nummer. Denna fick absolut inte läsas av utomstående. Den handlade om oss tjejer och de snygga killarna på skolan. Självklart hade alla tjejer varsin kille som de gick på fantastiska dejter med. Men jag, jag var inte på några dejter i den berättelsen. Nej, jag var ute med alla mina djur. True story. Där kom jag med mina katter, marsvin och kaniner. Kul va? Detta grundade sig i att min mamma var marsvinsuppfödare så vi hade massvis med såna hemma, plus en hel del andra djur. Och jag var ju tydligen inte intresserad av killar, vilket ni kanske kunde räkna ut av mitt djupsinniga klotterinlägg.

Jag var verkligen djurtjejen i mina klasskamraters ögon. Någon gång i grundskolan, ingen aning om när, skulle vi skriva rim om alla i klassen. Rimmet som jag fick var: "Glada Eva älskar alla djur, de som har henne som matte har tur". Ja, men det är väl en fantastisk egenskap? Att tycka om djur?

Nomaden 13-14 år gammal