Giraffe center

I söndags tog jag mig en simtur på ett annat ställe än gången före. Den här poolen är ren, ligger inte vid en restaurang och tar mindre betalt för mig som inte simmar längre än en timme. Dessutom erbjuder de Step på måndagar och torsdagar. Lunchstep. Ska höra med min handledare på praktikplatsen om jag kan förlänga lunchen ibland och jobba kvar längre istället. Stället ligger mitt emot kontoret. Och Step i 30 graders värme (när solen står som högst) är väl en toppenidé? Frukta inte, det är i alla fall inomhus.

Men nu skulle vi inte prata om svett, utan om giraffer. Igår besökte jag nämligen Giraffe Center. Där fanns ett gäng giraffer som man fick mata med pellets. En girafftunga är proportionerlig med djurets långa hals, om vi ska uttrycka det så. Slemmig är den också. Avstod den utlovade pussen. Vill varken ha pellets eller giraffslem i munnen. Men en keps köpte jag! Den är svart och har en giraff avbildad i pannan. Investering för framtiden, när jag ska på safari med Sebastian om en månad. Våga-vägra-safarihatt!

Vildsvinen bryr sig inte ett dugg om att detta är ett Giraffcenter.

Den ser bara liten ut för att jag står högre än den.

Kan ni urskilja alla giraffer bland träden?

- Feed me, please!

- Pellets är mums!

Girafferna var snygga och det var häftigt att se dem ute i det vilda. Men mycket mer än så var det faktiskt inte. Elephant Orphanage var roligare. Att åka buss ut till Karen var nästan inte värt det, även om jag inte ångrar att jag gjorde det. Nu fick jag teståka den bussträckan också. 50 shilling är inte många kronor ska jag säga er. Det är 10 gånger så lite som det jag sedan fick betala för taxin från Nakumatt Crossroad till Karen Galleria, när bussjäveln släppte av mig för tidigt. Först när jag klev av på denna 7,4 km felaktiga plats förstod jag att bussvärden inte hade förstått mig, för han kunde inte engelska. Väldigt frustrerande och irriterande. Det gick ju så bra... hade hittat rätt buss inne i stan och allt.