To Know and to Show that you Know

Jag har varit på workshop hela veckan, i andra änden av stan. Kommit hem efter att det mörknat, trött som tusan. Men nu har jag verktygen för att skriva riktigt smarta propsals. Är övertygad om att jag kommer få användning av det här många gånger i framtiden. Såg viss koppling till den forskningsmetodik jag använde under mitt examensarbete.

Kortfattat gick workshopen ut på att vi fick lära oss en metod för att förbereda proposals; Farmers Advocacy Consultation Tool (FACT). Propsals kan till exempel vara lagförslag som man vill lobba för parlamentet, en ansökan om biståndspengar eller en ny policy inom organisationen. Metoden handlar om att man ska konsultera med medlemmarna, det vill säga bönderna. Ett bra förslag kommer från gräsrötterna. För hur skulle en nationell organisation kunna skriva ett lagförslag som ska förbättra för bönderna om de inte ens har pratat med bönderna om vad som behöver förbättras? Grundsteget är alltså att utgå från medlemmarna.
Researchen kan bestå av diskussioner under lokala möten, intervjuer, enkäter och fokusgrupper. Ungefär vad jag gjorde under mitt examensarbete, som sagt.

Efter att man samlat in information från bönderna så kompletterar man den med fakta och vetenskap från relevanta experter. För att sedan skriva ett bra proposal så ska man tänka på att vara specifik, att resultatet ska kunna mätas, att målet är tekniskt genomförbart och realistiskt under rådade omständigheter, samt att förslaget ska ha en tidsram. När man är klar med förslaget så får man absolut inte glömma att återvända till bönderna för validering och feedback. Sista steget är sedan att kartlägga vilka intressenter och beslutsfattare som man ska fokusera på i sitt lobbyarbete.

Kan låta ganska självklart, javisst. Men metoden handlar om detaljer, vilka jag inte gått in på här. Och det är alltid bra att ha en metod att följa, för att vara säker på att man inte missat något viktigt. Tycker att workshopen var toppen! Metoden har sitt ursprung i Latinamerika på sent 80-tal. Organisationen som höll i den här veckans workshop heter Agriterra. Det är en nederlänsk sorganisation som, precis som We Effect, jobbar med hjälp-till-självhjälp.
Som sig bör under en workshop hade vi många grupparbeten.

Jag kände mig ofta ganska lost när de började prata om kaffepolitik och besprutningsmedel, men det gick ganska bra ändå. En av de första uppgifterna var att visualisera hur "Membership consultation" kan se ut. Jag föreslog att vi skulle utgå från problemet. Då ritades det fyra omlotta cirklar i fyra färger. Kanske var jag lite för rättfram när jag påpekade att "that makes no sense at all", men det fick i alla fall gruppen att byta blad och börja om. För det makade faktiskt no sense at all.

Jag fortsatte truga på att vi skulle utgå från ett konkret problem, som till exempel att det behövs pengar för att köpa in redskap. Då började det ritas överkryssade pengar i en pratbubbla från en ledsen smiley, och därifrån många streck till fler ledsna smileys. Sen en parlamentsbyggnad bakom en linje till höger. Bättre, men fortfarande ganska luddigt. Med 5 minuter kvar kände jag att jag behövde styra upp det hela, och frågade om jag fick försöka. Det fick jag, så jag tog pennan, vände blad och började rita.

Det blev kanske lite rörigt, men ändå något konkret och förståeligt. Jag föreslog att vi skulle presentera alla tre teckningarna, fast gruppmedlemmarna tyckte att mitt förslag var bäst och att vi skulle köra på det. Så då fick jag stå där framme och presentera vår visualisering, eftersom det var min idé. Kanske framstod jag som en smula oproffsig när jag inledde med "The issue is that they need money to buy farmerthingies", men hey - jag är ingen bonde med koll på vad man behöver för att skörda.