Jag lever än. I lördags var jag en sväng på en galleria för att träffa Mia, och sedan gömde jag mig i mitt rum resten av dagen/kvällen. Min hyresvärdinna hade baby shower för en kompis i lägenheten, och det var livat värre. Fick besök av små barn ibland, som stirrade på mig. En av dem mumlade något om att någon annan var rädd för mig? I söndags var jag på en annan galleria hela dagen, för att få håret fixat. Mitt tog bara 2,5 timme men det var väntetid före, eftersom salongen inte ens hade öppnat(??), och sedan efteråt för att jag väntade på Wamuyus dotter som också fixade håret.
I tisdags morse väcktes jag av taxichauffören som jag skickat för att hämta Sebastian på flygplatsen. Han klagade på att Sebastian fortfarande inte dykt upp, och att det inte gick att få tag på honom på mobilen. Men han dök upp till sist, och tröttnade på Nairobi-trafiken redan på vägen från flygplatsen. Det tog 1,5 timme att åka de 1,5 milen... Nairobi hälsade Sebastian välkommen genom att ha rusningstrafik hela dagen lång, och strömavbrott i lägenheten från morgon till kväll.
På eftermiddagen åkte vi in till centrum för att klättra upp i Kenya National Congress Center och beundra utsikten. Sen träffade vi killen som vi bokat safari hos, för att betala och få lite info. På kvällen åt vi sedan middag på en mörk och nästan folktom restaurang. Igår var Sebastian på Elephant Orphanage, och det hände en kul grej där som jag ska övertala honom att gästblogga om här. På kvällen åt vi kenyansk mat med Mia. Idag är Sebastian på Nationalmuséet medan jag är på konferensen igen, precis som igår. Vi ska träffa en gäng för att äta etiopisk mat ikväll, och imorgon bitti åker vi till Kenyas största nationalpark - Masai Mara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar