Chapatis och presenter i Kangemi

Den här dagen har varit en av de bästa under min tid här i Kenya. Idag var jag nämligen på besök hos kontorets städerska, Susan. Området där hon bor heter Kangemi, och det är olikt något område jag besökt i det här landet, och hennes hem, som är ett slags radhus, är olikt allt jag någonsin sett tidigare. Det var en väldigt genuin upplevelse att få hälsa på Susan.

Döttrarna Barbara och Gladys i vardagsrummet/matsalen.

Köket till vänster om skåpet, duschen till höger.
Skynket till vänster om kylskåpet döljer Susan och hennes makes sovrum,
skynket till höger om kylskåpet leder in till barnens rum.

Ute på gården

Susan och jag utanför hennes dörr.

Ute på gården

Huvudsyftet med mitt besök var att Susan skulle lära mig laga kenyansk mat. Så vi bakade chapati och lagade en kycklingrätt. Jag lärde henne också att baka köttbullar. Efter maten hängde vi i vardagsrummet och pratade och såg på teven. Barnen, släktingarna och vännerna hade väntat på att jag skulle komma och hälsa på jättelänge. Susan och jag hade pratat om det sista dagen innan jul, men sen åkte ju jag till Mombasa så det blev inte av förrän nu. 

 

I färd med att baka ut chapatis.

Susans man Antonio, två kusiner och dottern Barbara

Köttbullarna ser rätt malplacerade ut...

Gästvänligheten var verkligen hög. Susan hade köpt juice speciellt till mig, för att hon hade sett på julfesten att jag gillade det. Alla var supertrevliga och nyfikna. Jag fick en väska(!) och tydligen ska jag få en till present imorgon, från den äldsta dottern(?). Och när jag köpte några påsar med löste av Susan för att ta med mig hem så tog hon fram också en större påse med orden: "Are you getting some tea for your mother? I will buy this for your mother!"

Susan gav mig en väska och skickade med mig några chapatis hem.
Hon ville att jag skulle ha väskan så att jag skulle komma ihåg henne.

Området som de bor i verkligen häftigt för mig som mest varit på shoppingscenters och ställen dit många västlänningar går. Här fick jag uppleva det äkta Kenya med marknader och tätt tätt med folk. Det var verkligen högljutt och livat. Eftersom jag gick med Susan var det inte någon som ropade efter mig, vilket var skönt. Hade inte velat gå där ensam för då hade jag fått höra mzungo ropat efter mig oavbrutet.